Det här ska handla om fina saker

Som ni vet är jag inte världens lyckligaste just nu. Jag pluggar som en kratta. Dvs, inte alls. Jag känner noll inspiration. Jag saknar. Men det är inte vad det här inlägget ska handla om. Det ska handla om alla fina saker som faktiskt har hänt, mitt i all misär.

Förra helgen hade vi rephelg med spelmanslaget. Sjukt lyckat. Jag agerade fiolfröken och lärde folk att spela i E-dur. Vi var 30 personer i en stuga utan el och vatten (japp, folkmusikklyschan uppfylld) och alla sprang runt i raggsockor. Inte en titt i spegeln på hela helgen. Det fungerade bra med matlagning och allt sådant, trots primitiva förhållanden. På lördag kväll var det fest och jam. Jag jammade. Och festade.

I måndags var jag på mitt första landskap på V-dala. Det var en upplevelse på alla sätt och vis. Själva mötet (typ som ett årsmöte fast sex ggr per år) varade i 3,5 timmar. Segt men bitvis rättså intressant. Studentikost och seriöst på samma gång. Vid halv elva drog sittningen igång. Jag var där med Kajsa (Project Wild&Crazy!), och till en början hade vi inte så många att prata med. Men tiden gick, snapsar intogs, och så småningom hade vi lärt känna andra schyssta v-dalingar. Vissa lite underbarare än andra. Lite emotionella dramer blandat med discodanser, och sedan hemfärd vid 04.00… Jag kan ibland bli trött på allt det här studentikosa, men det är ändå något som är fint med ett stort kalas på en måndag med nya vänner.

Något annat som är skoj är att jag har fått en spelning med mycket kort varsel. På måndag spelar jag med popbandet Royal Sister i Stockholm på Obaren, Sturehof. Det svänger riktigt bra faktiskt. Bitvis svår stråkstämma, men killen som spelar cello är grymt bra och stöttar mig i mina våndor över höga lägen. Kom gärna dit och titta. Det börjar kl 19.00 och är alldeles gratis. Jag kommer att vara nervösare än jag har varit över en spelning på länge. Vi ska ha trettiotalsinspirerade kläder och det kommer nog bli en riktig show. Idag jagade jag klänning med hjälp av syrran. Det är inte helt lätt det här med trettiotal. Jag har tydligare bilder av både tjugo, femtio och sextio. Hittade i alla fall en söt tantklänning som nog kommer att passa bra.

Kom och lyssna!

Read Full Post »

Senaste nytt från Herr Versailles, del 2.

Här kommer ett mail direkt från B till er:

Jag lever och har det bra. Det ar hart jobb med mycket tuffa
klattringar, men alla tycker det ar jobbigt sa vi haller ett bra
tempo. Jag antar att ni hort att jag tapat min kamera. Under den
hittils svaraste klattringen (20 timmar upp och ned for Gede, 2*1.3
mil och 1500 altometer) foll den ur min vaska nagonstans mitt i den
kolsvarta djungeln. Forjavligt bade med tanke pa alla kort jag hade
tagit och alla jag skulle ha tagit. hoppas jag for nagot pa
forsakringen. Jag for lana andra personers kameror, sa det kommer att
bli n hel del bilder anda, men inte pa samma satt.

Men med all fattigdom man far uppleva har ar det svart att vara
ledssen over nagot materielt sarskilt lange.

Jag far uppleva otroliga vyer och aventyr, och jag kommer att ha
mangder att beratta. Vi reser med 6st lokala guider och de andra i
expeditionen at mycket erfarna. Den enda riktiga fara jag utsatter mig
for ar trafiken. Mer om detta nar jag kommer hem… 🙂

Annars ar jag oroligt less pa ris och nudlar. har varit lite dalig i
magen, men inget allvarligt. Kosten har ar mycket enahanda, vilket ar
ett tecken pa fattigdom. Men nu har vi lyckats fa fried potatoes i tva
dagar. lycka!

Anledningen till att jag inte mailat tidigare ar helt enkelt den att
internet inte har varit tillgangligt dar vi akt. Vi haller oss inte
direkt pa turist-straket. I en by kom polis och militar cheferna och
halsade pa oss bara for att kolla att allt var okej och att
lokalbefolkningen inte stallde till med besvar. Det var nog langesen
de hade besok av europeer.

Read Full Post »

På Flogstafronten intet nytt

Jag önskar att jag inte hade kommit på att jag skrämmande lätt kan få tag på Gossip Girl-avsnitt trots att de inte går på tv…

Read Full Post »

Earthquake of ’73

Jag har glömt att visa er bröllopspresenten jag fixade till Bas-Bosse och Amber! Eller ja, några av er har ju sett den live, men för er andra kommer här några bilder (av sämre kvalitet, men ändå). Jag tog helt enkelt en gitarr, lite allmoge-färg och en pensel. Sen skrev jag av refrängen till en Fruit Bats låt, Earthquake of ’73, runt hela kanten. Fruit Bats är alltså bandet som Amandine turnérade med i USA. Det är också samma låt som jag och Olle spelade på bröllopet, så den passade perfekt på alla sätt och vis. På baksidan skrev jag namnen på alla som givit bort den. Hade jag haft mer tid hade jag slipat och lackat och grejat, men det hann jag inte med. Trots skavanker tycker att det blev en bra present, främst för att den är så personlig. Klicka för större bilder!

Här syns hela härligheten.

Because I adore you and I know…

Årtal och litet hjärta.

Här kan ni höra låten live. Den är verkligen en av de vackraste låtarna om kärlek jag vet.

”You hurt your foot roller skating down by the bay
And you lost your voice singing along to
Raspberry Beret
So I’ll do my part, not to break your heart
And baby don’t break mine

Because I adore you
and I know for sure you’re the spark on the sun

In the barrel race, you cracked a rib and
skinned up your knee
And you lost a tooth in the earthquake of ’73
So I’ll do my part, not to break your heart
And baby please don’t break mine

Because I want you
And I want to just let you know
That I adore you
And I know for sure you’re the spark on the sun”

Read Full Post »

Senaste nytt från Herr Versailles

Jag har inte hört så mycket från min käre äventyrare. Endast två sms eftersom de inte träffat på någon dator med internet. Det enda jag har vetat hittills är att deras bagage var borta men kom tillbaka igen och att det är mycket svettigt. Idag fick jag ett nytt sms där han berättade att de varit på 20 timmars klättring och att han tappat bort sin nya, fina kamera i djungeln på natten. Stackars!

Read Full Post »

Retrospektiv studie: Spanien

Jag fortsätter min serie med retrospektiva studier av sommarens händelser. Händelser som borde ha bloggats om för länge sedan men som blev försenade av sommar, sol och slapphet. Jag har redan avhandlat midsommar och turen har nu kommit till Amandines weekend i Spanien i slutet av juni. I stort sett alla bilder är tagna från Johns eminenta bilddagbok.

Vi flög ner på fredag morgon. Ombord på planet visade det sig att den långe hade fått en plats absolut längst bak, en plats han rent fysiskt inte kunde sitta på. Benen var för långa. I egenskap av hans trogne sidekick gick jag såklart med på att byta plats. Blä för den platsen. Jag har nog aldrig suttit så trångt. Väl framme i sommarvärmen möttes vi av två glada spanjorer som skulle bila med oss ner till Cadiz där spelningen skulle gå av stapeln. Vi kom för sent. Gruvligt sent, trots att Olle körde snabbare än vad han egentligen ville. Vägen var väldigt vacker och Afrikas kust på andra sidan vattnet var en mäktig syn.

Soundchecket gick bra trots att vi var sena. Den audiotiva lyckan var gjord. Individuell medhörning och egen ljudtekniker för monitorerna är vi inte direkt bortskämda med. Efteråt åkte vi till hotellet där jag, Olle och Andreas blev mycket lyckliga över det faktum att vi bodde i en riktig svit med två rum och stor terass, något som vi inte heller är vana vid. Efter turen till hotellet hängde vi backstage och laddade inför vår spelning. Det bjöds på vin, whiskey och cola. Pepp, pepp. Spelningen gick bra i det stora hela. Vi framförde till exempel en riktigt episk version av Iron Wings.

När spelningen var över kom som vanligt det avgörande vägskälet – fest eller sömn. Det ställs vi oavbrutet inför när vi är på turné. Efter lite logistiska problem ville Lag Fest att vi skulle öppna den medsmugglade vinflaskan på terassen för att sedan dra ut på någon bar. Lag Sömn var sömniga och pekade på det faktum att klockan skulle vara något i stil med halv tre när vi väl kommit ut på gatorna igen. Då borde allt vara stängt. Dessutom fanns ingen vinöppnare. Lag Fest segrade med hjälp av Olles heroiska insats – han öppnade vinflaskan medelst råstyrka och tandborste. John drog sig sedemera tillbaka till sitt rum och sin säng, varpå resten av bandet (som vid det här laget var sjukt peppade) gav sig ut på barjakt. Staden sov. Tillslut hörde vi på långt håll det ofelbara dunkandet. Det kunde bara vara basen från en lam eurodisco-hit. Det var det också. Euforin var stor då vi nådde partynattens självklara vattenhål. Ett antal fotografier togs som censurerats från detta inlägg. Ett antal rundor inhandlades. Peppen var ENORM! Vid sextiden var det dags att gå hem. Jag kom inte långt. Triggade av jag vet inte vad, fick jag och Bosse för oss att han skulle bära mig på sin rygg. Det gick åt skogen och det ända jag minns är att jag landade på asfalten med en olidlig smärta i ansiktet. Hej uppskrapat monsteransikte! Följderna blev storgråtande och smärtsam hemgång, baddande av ansikte, undersökande av käke, samvetskval, tröst (och ett väldigt fint samtal som jag inte hade velat vara utan).

Resten av helgen var för min del milt uttryckt, en aning avslagen.

Lite bilder fotograferade med Johns kamera (klickbara):

Read Full Post »

Bloggkoll

följ min blogg med bloggkoll

Read Full Post »

Varför jag saknar honom så

Varför jag saknar honom så när han är borta:

Han dansar med mig i köket.

Om jag är ihoptrasslad eller utom mig och inte kan sova ger han mig en tanke att fokusera på, till exempel tanken på en varm ladugård där kossorna idisslar sävligt och en liten katt sover ihoprullad i halmen.

Han pussar mig i handflatan.

Han knäpper på tjusig klassisk musik på P2 för att väcka mig om jag vägrar att kliva upp.

Han har placerat ut mjukdjur i hela sin säng som håller mig sällskap nu när han är borta.

Han är snygg i tighta Acne-jeans och randig t-shirt.

Han är extra mjuk vid tinningarna när han är trött.

Han spelar gitarr, kollar på tv och pluggar på samma gång.

Han varnar mig för hål i vägen eller glas när vi är ute och cyklar.

Han trycker min hand tre gånger när han vill säga att han älskar mig men måste vara tyst.

Read Full Post »

And then another present arrived…!

Thank you Sara! I just love ”Bmbl!”, the big-mustached bookworm-monster. He lives in my bookcase and is always really helpful when I struggle with my essay.

Read Full Post »

Det kom ett paket…

Micke, tack så sjukt mycket för den försenade födelsedagspresenten! Tänk att du visste att en skiva med Detektivbyrån var precis vad jag ville ha.

Read Full Post »