X-tina i blåsväder

Micke gör Amandine uppmärksammade på en fruktansvärt rolig artikel. Jag har ingen kommentar, jag måste prata med våra advokater först.

Read Full Post »

En elektronisk bekännelse

Jag skrämmer mig själv med att ta jättekliv i min electro-tolerans. Som anhängare av jordnära instrument och med tidigare uttalanden i ryggsäcken såsom ”det är ju bara programmerat flum alltihopa” får jag nu krypa till korset. Jag håller på att ändra mig. Au Revoir Simone har puttat fram mig till mikrofonen där jag nu måste erkänna det öppet: Electro är musik. Det kan vara riktigt bra.

…dessutom är de sjukt snygga.

Read Full Post »

När man behöver en paus…

…från hemtentan är det roligt att leka med iPhoto och redigera bilder.

Ovan är en bild från ett grottsystem som vi såg i Slovenien på vårturnén. Det såg bitvis ut som helvetet i Dantes Inferno (eller Tolkiens Mordor för den som inte är fullt lika finkulturell…!) och det var det jag ville återskapa med redigeringen. Det som i originalet är ljus från lampor ser nu ut som lava eller eld.

Denna bild är från samma turné (här är den igen – nostalgin), närmare bestämt en italiensk park. Vi hade lång tid att fördriva innan load in. Vi spred ut oss på olika parkbänkar. Kanske ville vi vara tillsammans men ändå lite ifred. Det kan vara skönt efter att ha suttit ihopträngda som sillar i vanen. Skuggan från kastanjeträden var sval och skön. Det var långtråkigt men på samma gång rofyllt. Jag och Andreas delade bänk. Han läste en biografi om Neil Young och jag läste Blonde av Joyce Carol Oates. Vi gungade gungbräda också. Bosse pratade i telefon tror jag.

Read Full Post »

Efterfest

Klockan är mitt i natten och jag är nyss hemkommen från grannarna. Ja, våra grannar bjöd oss på fest. Vi har visserligen träffats på fest hos Kajsa, men man kan inte påstå att vi känner varandra. Så himla trevligt av dem att bara knacka på och bjuda in. Det var riktigt trevligt. Jag var minglade som vanligt inte alls utan parkerade mig i första bästa soffa. Men det passade mig bra. Jag har hellre få men bra konversationer än hundra ytliga. Jag och Börje kastade in handduken när de franska gästerna satte igång med fransk electro från youtube och det blev tal om ryska posten (temat för kvällen var mellanstadie/disney – min Hello Kittytröja satt som ett smäck!). Börje har efterfest vid tv:n, jag vid datorn. Men nu verkar han ha ballat ur total med något program om lönnmördare som enligt honom ”börjar urarta litegrann”. Dags att bädda ned sig.

Efterfest-Tina

Read Full Post »

Föräldrarhemmet

Spontanvisit till Bollnäs och föräldrarhemmet för rekreation. Jag har redan blivit kungligt bortskämd med god mat (de har Havarti-ost!) och manglade lakan. I morgon ska jag fortsätta med matätandet samt givetvis avlägga ett besök på Röda Korset och Erikshjälpen. 52 väskor kan alltid bli 53. Annars ska jag ägna mig åt att översätta engelskt pressmaterial och läsa renässanslyrik.

Just nu händer det mycket med bandet. Vår tyske vän Bokare Björn är igång med spelningar. Dave fiskar. Jag hinner knappt med i svängarna. Om man inte kollar inkorgen förrän på kvällen har man ett tiotal mail att läsa. Underbart. För bara någon månad sedan var det helt avsomnat. Träffade Boo på Engelska Parken efter lektionens slut och vi avtalade om Uppsala-rep på tisdag. Kanske kan vi börja fila på lite sångstämmor, det är skönt att göra i lugn och ro. Pepp.

Read Full Post »

Styrelse och social stress

Jag har på något underligt vis gått och blivit med i institutionsstyrelsen i form av studeranderepresentant. Det var inte så många som ville, och eftersom att jag tycker att man bör värna om det inflytande man faktiskt har ställde jag upp som frivillig. Det innebär möten tre gånger per termin. Det innebär också, till min stora överraskning, att man får en hel del inbjudningar till olika sammankomster med personalen på institutionen.

Varje vecka får vi komma till lärarrummet och fika och lyssna på senaste nytt. Jag och N trotsade vår initiala skräck och gick dit idag. Vi blev presenterade till höger och vänster samt trugade med bullar. Jag kände mig oerhört ineffektiv i mitt minglande. Inte nog med torsdagsfika, nu ville de till och med bjuda oss på julbord på Hotell Linné. Herregud, vad ska jag prata om? Strindberg? Studiereformer? Senaste designersammarbetet på H&M? Jag känner mig som en katt bland hermelinerna. Jag blir riktigt stressad över hela den här networking-prylen. Det är nu jag kan knyta värdefulla kontakter. Min erfarenhet av folk som networkar är inte god. Minns särskilt en promotor i Basel som jag i min turnédagbok nämner i hårda ordalag: ”Jag minns inte vad han hette, men det spelar ingen roll för jag vill aldrig mer höra hans namn”. 

Read Full Post »

Det fina i kråksången

Ah, bra helg. Inget går upp emot att barrikadera sig i en studio full av utrustning, utan luftkonditionering. Vi fick mycket gjort, nu finns det slaskinspelningar av åtta glada (eller kanske snarare ledsna) låtar. Det pratades mycket om Album Leaf-trummor, piano poop och hur fantastiskt det kan vara när ackordet Ess kommer på precis rätt ställe. Känns skönt att helt ärligt kunna säga att vi har börjat på en ny skiva. Jag slog för övrigt personligt rekord i antalet seriöst spelade instrument under en helg – fiol, piano, mandolin och glockenspiel. Självklart är det fina i kråksången med en Amandine-helg att man har sjukt roligt som bonus. Som John så fint uttrycker det i sin blogg: ”I det sällskapet är man liksom hemma var man än råkar befinna sig”.

Jag och Ool i replokalen. Bild olovligen lånad av John.

Read Full Post »

Dagens Versailles

Dagens Versailles: lammullströja – Myrorna, kjol och armband – H&M. Plyschfåtölj från Börjes mamma.

Ja, ni. Här sitter jag och väntar på att det ska bli imorgon. Då bär det av till Gävle för rep i nya replokalen (eller nygamla – det är samma studio som skivorna har spelats in i). Underbart att dricka te med A och vänta in de andra. Nu blir det pop så det står härliga till. Jag värmer upp med den här skivan. Kanske inte så representativt för vår musik, men ändå. Just nu Kents När det blåser på månen. Grav tonårsångest.

Igår kom familjen Lundin/Juneholm på snabbvisit från Falun. Mycket trevligt. Nora och Hedda pysslade, Hanna tittade noga på vårt hem (”Men, det här var ju snyggt!”) och Martin spelade på Börjes Gibson och läste mina Sonic. Vi fick deras gamla soffbord. Snyggt femtiotal från NK, tyvärr med den fantastiska teakfärgen övermålad. Det börjar bli fint i lägenheten. Ska försöka lägga upp bilder på den nyinredda garderoben som jag skryter om vitt och brett. Den ser faktiskt nästan ut som en seond-hand affär på Söder. En sån där liten men välordnad fullproppad med saker överallt.

Nu ska jag läsa Rolandssången – yep, tidskapseln har flyttat till medeltiden!

Read Full Post »