Purple & Brown

Snälla ni, gör mig en tjänst. Gå in på youtube och skriv in ”purple brown” i sökfältet. Tryck på enter. Titta.

Read Full Post »

Tantpower

Fransväskan väckte upprörda känslor så därför måste jag självklart visa upp dagens tantpower-tröja från Myrorna:

Framkallar puffärmarna ångest? Pallar ni applikationerna? Det bör nämnas att det är små silverkulor och glittertråd också.

Read Full Post »

Finkultur

Så var eder prinsessa igång med sina studier. I måndags var det registrering och introduktionsföreläsning av prefekten. Han verkar vara en hyvens typ. Lektionerna börjar inte förrän nästa vecka, men tills dess ska jag har läst Doktor Glas. Stolt över att äntligen vara på gång med de gamla klassikerna skrev jag igår på två vykort att jag har börjat läsa Almqvist. Jag surfade glatt in på Facebook och skrev samma sak till en vän, varpå hon svarade ”men tänk vad du kommer bli finkulturell Kitte. Det måste kännas fantastiskt.” När jag senare slog upp boken för att börja läsa inser jag att det är Hjalmar Söderberg som ligger bakom historien. Almqvist dog några år innan Söderberg föddes så jag var verkligen helt fel ute. Finkultur blir jag nog aldrig. Förlåt Hjalmar.

Hjalmar Söderberg (Bild från Wikipedia)

Read Full Post »

Malmö i mitt hjärta

I fredags kom jag hem från Malmö efter tre trevliga dagar. Jag börjar nästan känna mig hemtam där. Jag hittar här och var. Nu dröjer det nog innan jag kommer dit igen eftersom replokalen byter hemvist. Hädanefter kommer vi att repa i studion i Gävle. Inte fy skam, vi kommer att ha tillgång till all utrustning vi kan tänkas behöva för att spela in.

Inspelningarna gick som en dans. Jag kan inte bjuda på något smakprov men kan i alla fall avslöja att fiolslingorna har hämtat inspiration från såväl Vivaldi som Vilda Västern. Det var skönt att spela in i lugn och ro.

Malmöfestivalen var hektisk men erbjöd flera schyssta konserter för noll kronor. Vi såg Anna Ternheim som bitvis var bättre än förväntat och bitvis ganska ointressant. Hon är som bäst ensam framför pianot. Shoreline gav mig som alltid behagliga rysningar. Samma kväll spelade supersvängiga Timbuktu. Olle, Kerstin och jag samt 24 997 andra trängdes på torget för att få en skymt. Scenen sprakade av färg och Timbuktu själv var klädd i brokadjacka och en vit handske på ena handen. Karmakontot svängde sönder sig, men i längden blev det för mycket folk så vi drog hem innan konserten var slut.

Det var bara jag och Timbuktu där… (Bilden är tagen med min usla mobilkamera)

På torsdagen såg vi Miss Li. Jag blev inte besviken. Vilken kvinna, vilket kompband. Hon har ett driv och en energi i sin röst som gör att jag känner mig förflyttad till ett helt annat årtionde. Jag blir sugen på prickiga klänningar med markerad midja, cigarrök och dekadenta New York-klubbar. Hon har en underbar attityd – ödmjuk och kaxig på samma gång.

Olle och Kerstin lagade som vanligt alldeles fantastiskt god mat. Äta glass, läsa tidningar i soffan, titta på foton, skriva av recept, prata om kläder. Allt var lika trevligt. Sista natten fick jag dela säng med Svea. Det var svårt att gå till tåget när hon låg såhär i fotändan av min madrass:

Jag har inte lärt mig hur man vänder på bilder i min nya dator.

Read Full Post »

Hejdå Snövit!

Jaha, då satt jag här framför min gamla Dell igen. Min nya MacBook behagade hänga sig totalt fyra gånger första dagen. Jag ringde supporten som efter att ha guidat mig genom diverse felsökningar rådde mig till att installera om hela Mac OS. Det gjorde jag. Datorn hänger sig en gång till. Bara en gång på två dagar, men i alla fall. Den gemensamma nämnaren för alla låsningar var att jag hade vridit eller rört på datorn. På supporten trodde de att något satt löst och det krävdes ingen övertalning för att jag skulle få en ny. Det är väl något pinsamt att en dator som anses hänga sig otroligt sällan gör det ett flertal gånger på några få dagar. Nu ligger min Snövit åter i sin kartong och väntar på att bli hämtad, samtidigt som en beställning på en ny är gjord. En eloge till supporten, de var otroligt hjälpsamma. Nu känner jag mig av naturliga skäl inte så pepp på Mac för tillfället, men jag tror knappast att en PC-tillverkare hade skickat mig en ny dator om jag ringde och sa ”hej, min dator har hängt sig flera gånger, skicka en ny”. Det är vardagsmat som PC-användare.

Ikväll: Utflyttningsfest för Kajsa som lämnar kollektivet Tryggheten på söndag. Vin och prinsesstårta.

Read Full Post »

Äpplen och kringlor

Hej och hå. Min nya MacBook är inte det lättaste, men absolut det finaste. Det är knappar med kringlor och knappar med äpplen. Fönster flyger hit och dit. Förvirring och entusiasm råder.

Read Full Post »

Hejdå hemtjänsten!

Hurra för mig! Nu har jag torkat min sista röv och är redo för att återvända till Uppsala. Det har jag firat genom att bjuda hem den här på Ebay:

Ett fynd direkt från Amerikat. Spelar man i ett altcountryband bör man ha en fransväska.

Read Full Post »

Som en miniatyr

Jag tog med mig Olles nya alster ut i skogen på en promenad. Då hann jag grunna mycket på vad det är jag vill göra med de där låtarna. Jag vill fånga låtens känsla i en fiolslinga. Det kan vara få toner eller många toner, men jag vill att de ska sammanfatta hela känslan. Det är först då som låten blir bättre med fiol. Fiolen är inte det som folk hör först, men för det vill jag att slingan i sig ska vara en miniatyr av den bild som låten förmedlar. Det är så lätt att nöja sig med att fylla ut – mitt mål är att förhöja. Därmed inte sagt att jag alltid lyckas med det. Jag kan tycka att något är bra, men det är inte samma sak som optimalt. Ibland får man nöja sig med bra. Tyvärr är det alltid något som irriterar mig då. Något som ligger och gnager. När jag hittar rätt så känns det med en gång.

Alla fiolslingorna på Solace är bra, det har jag insett efter att ha dömt mig själv hårt tidigare. På vissa av låtarna har jag lyckats med att sammanfatta känslan. De är de slingorna som får mig att rysa varje gång vi spelar live, just för att de passar så djävulusiskt bra ihop med musiken i övrigt. Den här gången tänker jag inte ge mig förrän allt känns så. Ibland kan det räcka med enkla ackordstoner i bakgrunden. Ofta är jag snabb att avfärda dem som utfyllnad. Då gäller det att spela de här tonerna som om de var viktigast i hela världen. Då låter de inte längre som utfyllnad.  

Det här blev väldigt flummigt men jag kände att jag behövde formulera det för mig själv. Det var något som lossnade där på promenaden.

”Music is the shorthand of emotion” (Leo Tolstoy, 1828 – 1910)

Read Full Post »

Snövit

Idag har jag äntligen beställt min MacBook. Hon skickades idag och beräknas ankomma någon gång nästa vecka. Hujedamej vad jag längtar. Rekordsnabb leverans om man jämför med Börjes Dell-dator som tar fyra veckor på sig. Vi kommer att vara rejält kittade när terminen drar igång. Vilken datorpark det blir i Kollektivet Tryggheten! Hej hetskonsumtion! Min Blocket-köpta mp3-spelare dyker förhoppnigsvis också upp i början av nästa vecka. Efter några dagars tystnad har säljaren återuppstått och påstår att han skickar den idag.

Snart kommer min syster Kajsa och hennes Fredrik hit och sover över. De är på väg hem till Skellefteå. Ska bli trevligt med lite sällskap, även om vi bara ses ikväll.  I morgon och på söndag jobbar jag ute. Det har jag bara gjort en dag tidigare, så det blir nya människor att hjälpa så här på sluttampen. Känns lite onödigt men å andra sidan går dagarna snabbare när man får göra något nytt. Två dagar kvar! TVÅ! På söndag kväll ska jag lägga undan allt vad trista jobbkläder heter samt måla på något snitsigt nagellack. Nu får det vara slut på ergonomiska sandaler och slafsiga byxor.

Har beställt biljetter till Malmö också. Det ska bli riktigt kul faktiskt. Festival, inspelning och trevligt sällskap. Jag är på väg tillbaka till livet känner jag.

Read Full Post »

Spung 2.0

Såg ni någonsin Spung när det gick på SVT? En makalös serie om ett gäng kompisar som går sista året på gymnasiet. Efter något år kom Spung 2.0 och vi fick se hur relationerna fortlöpte efter studenten. Hela härligheten filmades med skakig handkamera. Dialogen är fruktansvärt trovärdig. Allt är så nära och äkta att det nästan känns obehagligt. Tyvärr var det många som missade serien eftersom den sändes sen vardagskväll på tvåan. Jag spelade in säsong två och idag satte jag mig ner för att titta. Det är banne mig ännu bättre än jag minns.

Kim, en översocial och överenergisk snygging som innerst inne är väldigt osäker, sitter i köket och pimplar rödvin och gråter efter en mindre lyckad kväll på krogen. Han pratar med Pelle om sina kärleksbekymmer:

K: Det handlar om den här klassiska alkoholsynken. Antingen så kan båda två vara nyktra, vilket är bara att glömma, för de enda tjejer som jag pallar att stöta på när jag är nykter är sådana som jag egentligen bara vill stöta på när jag är full, förstår du? Eller så kan hon vara full och jag nykter, men det kan vi också bara glömma för då skulle jag bara nojja över att hon stöter på mig för att hon är packad, förstår du? Vad har jag kvar då?

P: Båda fulla och du full, hon nykter.

K: Det där sista, det hade vi ikväll, visst? Tack så mycket, hatten av, du såg ju hur bra det gick, eller hur? ”Men titta, åh, min herrblöja, den läcker! Uäh” (Syftar på ett töntigt skämt som han drog när han spillde öl över hela sig tidigare under kvällen)

P: Då har du bara ett alternativ kvar i sådana fall.

K: Vad är det då? Att båda är fulla, eller?

P: Ja.

K: Jag vet inte om jag kan vänta så länge, även om det skulle hända nästa helg. Tänk om det är såhär, det är en vidrig tanke, men tänk om hon bara dricker typ på nyårsafton. Det är flera månader till nyårsafton och om inte jag har lagt in en stöt innan dess så är chansen ganska minimal att hon och jag kommer att fira nyår ihop, eller hur?

P: Jo.

K: Och då kommer hon stå där och hon kommer att vara sådär skönt rödvinskåt och så kommer det komma någon annan jävla tjomme fram och säga ”Vill du knulla eller?” och hon säger ”Ja, det vill jag jättegärna göra”. Det får inte hända. Det får inte hända.

P: Hade Melas (Kompis som läser Kulturvetarlinjen) varit här hade han sagt något om Kafka.

K: Ja, antagligen.

…

K: Är det såhär man blir när man blir kär? Det är ju sjukt, såhär kan ju ingen vilja må.

Jag tycker att den här diskussionen träffar rätt på så många sätt. Den visar hur vansinnigt jobbigt det kan vara när man är kär. Den visar hur man kan hänga upp hela sitt självförtroende på berusning. Jag vill påstå att jag känner igen mig i Kims teorier. Många av mina känsligaste samtal har jag haft nykter, men jag vill inte hymla med att ett antal faktiskt har skett på fyllan också. Oftast inte med min käreste, vi pratar bäst nyktra, men med andra killar i min närhet. Ofta är det då jag har fått höra att jag är bra, att jag betyder något för dem. Det är ofta då vi har rett ut tidigare obesvarade frågor.  Många som tycks vara oerhört sociala får en klump i halsen när det kommer till känslor. Då kan alkoholen kännas som en räddning. Tyvärr säger man ibland andra saker på köpet, saker man ibland ångrar sedan.

I samma avsnitt hinner de också med den spända men förväntansfulla stämningen som ofta träder in inför en spelning. Petra ska snart upp på scenen för premiärspelning med sitt band. Hon har peptalk med sig själv i badrummet. Hon sjunger ”Jag är det finaste jag vet, jag är det vackraste i världen…” för att intala sig själv att allt ordnar sig. Det hjälper inte nämnvärt. Efter spelningen släpper spänningar och hämningar och bandet festar loss backstage. Då skildras alkoholen i sin bästa dager. Jag känner igen mig i lyckan och eforin som kan infinna sig en sådan kväll. Jag blir sugen på kalas och musik helt enkelt.

Read Full Post »