Hej på er. Jag känner inte för att ha en blogg. Eller rättare sagt, jag tror att jag skulle kunna känna för det, men då behöver jag ett annat koncept. Att skriva om mitt liv på ett ärligt dagboksmässigt sätt fungerar inte, för jag känner hela tiden att jag måste censurera bort åsikter och tankar om andra i min omgivning som kanske inte vill bli uthängda i en blogg. Mitt liv handlar inte bara om mig, och därför blir det omöjligt att spegla det som jag vill. Förstår ni? Den andra delen av bloggen, den småputtrande ”musik/mode/populär/finkultur i största allmänhet”-sidan känns som en del för sig. Den speglar visserligen mina intressen, men den försvinner bara i informationsflimmret. Därför kommer det att vara tyst här. Jag övervägde att ta bort mitt slott helt och hållet, men kom fram till att det vore sorgligt. Det finns många fina och bra inlägg här som jag gärna vill att folk ska ramla över. Det är trots allt ett tidsdokument. Kanske kommer jag tillbaka hit, kanske skaffar jag mig en liten, grön nischad blogg om skalbaggar, kanske låter jag bli överhuvudtaget. Vi får se.
P.S Kära vänner som läser och blir lite ledsna. Vi kommer att fortsätta vara vänner, var så säkra. Jag finns i verkligheten, på telefon, på mejl och på Facebook. D.S
This, Madame, is Versailles 